Jag
och Peter startade i alla fall juli månad med en härlig danskväll på Gräsmyr
Loge, alltså i mina hemtrakter. Mycket folk, hög stämning och en trevlig danskväll. Därefter var det
cowboyhatt på, och avfärd mot ”Countryfestivalen” på anrika festplatsen ”Gumboda Hed”. En jättehärlig
kväll och en av sommarens ljummaste kvällar också.
Lördag
morgon rullade turnebussen igen, och vi
anlände Järkvissle på eftermiddagen. När vi parkerade bussen höll Molly Sanden precis
på att soundchecka, och det var förväntan och feststämning i luften. Alltid kul
när det är många artister och band tillsammans. Publiken strömmade till, och jag
och Peter strosade runt, och hann också kolla in Rolf Lidberg-museet. Ja, det
var verkligen ett mysigt ställe och vilade ett lugn över ”Trollbyn”. Blev också
så ompysslade av fina systrarna Monica, Maria och Malin. Dom har vi ju träffat
förut när vi spelat på plats, så det blev mycket prat och skratt.
Till
slut var det då dags. Nick Borgen äntrade scenen 18.00 och lokala artister spelade.
Sen var det Mollys tur, och jag lyssnade på henne medans jag la sista penseldragen
på mitt smink. Jag och Peter drog oss mot scenen, och vi skulle på efter Molly.
21.30 drog vi igång vårt uppträdande ”Brylkräm, krom och lack”, och publiken
var på gång direkt. Vilken härlig kväll det var…!
Men
sen hände det som inte får hända. Vi var precis i slutet av vår show, framme
vid näst sista låten faktiskt. Helt plötsligt brister brädan under mig, och jag
brakar rakt igenom scengolvet. Jag föll handlöst ca 1 meter rakt ned, och mitt
vänstra ben kilades fast mellan två brädor. Publiken rusade fram, och det var
folk från publiken som kom till hjälp. Mitt ben satt fastklämt, och eftersom
mitt lår var dubbelt så tjockt som hålet, så fick jag dras loss. Väldigt,
väldigt otäckt och så gjorde det fruktansvärt ont. Jag höll på att svimma, mådde
illa, och var allmänt snurrig. Därefter bar det iväg direkt till Akuten i
Örnsköldsvik såklart. Oj,oj, oj vilken natt!
Jag
brukar alltid tro att jag varit med om allt under mina år som sångerska, och
jag har slagit mig gul och blå många gånger, men jag har aldrig brakat genom
scengolvet. Ja, en helt ny upplevelse, och en obehaglig sådan. Förutom att jag
hade väldigt ont, så tog jag också väldigt illa vid mig att publiken skulle behöva
se mig skrikandes, fastklämd i scengolvet. Tackar ändå min lyckliga stjärna för
att jag inte bröt någonting, för det där hade kunnat sluta riktigt illa. Kunde
ju både har brutit höfter, ben och armar samt fått spikar i benet. Så, jag hade
”tur i oturen”. Jag mår lite bättre dag för dag, men har skador/svullnader blödningar
i benet, haltar mig fram och har ont i ryggen. Men vi kommer att fortsätta vår
turne precis som planerat, för jag har inga frakturer, bara mjukdelsskador!
Jag
och Peter vill också tacka alla fina, underbara människor som sprang upp
på scenen, för att hjälpa till på olika vis. Snälla Sonny Berglund,
massageterapeut från "Kroppstrim" med fru Britt-Marie band om, och kylde
mitt ben med is, (och "Trocadero-burkar"), länge. Och fina gulliga
Maggan från Alnön hämtade kylklampar för att låna ut. Tack alla underbara ni!!!
Änglar finns, jag lovar..!
Till
helgen ses vi på ”Ulvö-Regattan”, ”Hemvändarfesten” i Arvidsjaur. Sen styr vi
mot ”Dansbandsveckan”
//
Sommarkramar Agneta