28 mars 2011

Trångt i världens minsta loge

Nu måndag igen och min lilla helgrapport!

I helgen har jag och Peter uppträtt på mycket trevlig tillställning, ett privat födelsedagsevent, här hemma i Ö-vik. Vi, artister och inbjudna gäster, trivdes och gav allt. Mycket trevligt! Vilka supergulliga människor vi träffade under kvällen! Och tack så mycket för god mat och Stålmannen-tårta! Vi körde järnet och det blev ett extranummer som hette duga. Med jubilaren på scenen såklart...! En härlig kväll och en rejäl avslutning!

Och gissa vem fler jag träffat i helgen…??? Jo, just det! Sasha, the one and only! Ni vet han från TV och Kristian Luuk. Väldigt passande, eftersom temat för aftonen var "Superhjälte". Sasha bara minglade runt o stortrivdes hela kvällen. Och ville ha låten ”The winner takes it all” tillägnad till sig. Och det fick han…! Trevligt att träffas, Sasha! Nästa gång får du sjunga med mig...! I promise!

Trängdes gjorde vi också tillsammans. För nu har jag bytt om i VÄRLDENS MINSTA LOGE. Jag tror aldrig jag har sett ett sånt litet "krypin"... Ha, ha..! Kökspersonalen och kocken såg alldeles förtvivlade ut när jag kom dragandes med alla mina väskor genom köket. "Vaaa, ska hon in där??", tänkte dom nog. Ja, det var ett mini-rum alltså, ett enmans-rum och väldigt pluttigt. När jag vek ut väskan, så fick Peter gå ut, ha ha…
- "Tänk dig att härinne har vi i Thor-Görans bytt om på gamla tider", skrattar Peter
Oh my God! Men kvällen till ära så rymdes vi ändå alla artister i samma loge. Man samsas och hjälps åt såklart…! Finns det hjärterum... MEN när det sen var meningen att en barnvagn skulle in där också, då blev det svårt…! Den gick faktiskt inte in!

VILKA UNDERBARA MÄNNISKOR DET FINNS…!
Ja, vilka fantastiska människor det finns på vår jord. Har varit extra varm i hjärtat efter förra veckan. Oh my God, vi hade ju bokat in och styrt upp allt i samband med vårt release-party. Och så brakar allt ihop pga leveranser och tidsplaner man ej kan styra över etc.. Ja, och vad gör man med två fullbokade turneplaner, och en STOR BALUNS som ska till?? Då blev det svårt, och jag fick "telefon-arm" på kuppen...

......MEN, vi hade turen att kunna styra om o hitta annan lösning, med en av min o Peter´s spelningar. Och när allt kör ihop sig, underbart är ju då, att plötsligt så sluter en massa människor upp. Dels den underbaraste mannen som ALLTID finns där, men också en massa andra kärleksfulla, underbara, vänliga och tillmötesgående människor. Som vill hjälpa en. Änglar finns överallt, men vissa dagar blir dom FLER…! Jag blir bara så glad!
TACK FÖR ATT NI FINNS!

Nu väntar vi bara på skivan, och slipar för fullt på det NYA datumet för ”Release-Partyt”. Mer info kommer vilken dag som helst…!

Men håll i hatten, vi har nämligen en SJUDUNDRANDES FEST i sikte. Missa inte den!

// Vårkramar AGNETA

21 mars 2011

"AGNETA & PETER" på Marknadsdans i Norr

Hej och hå, då har vi varit på en liten sväng igen! En liten enkel tripp upp till Norrbotten och Gällivare, där det har varit ”Gällivare Vintermarknad” i helgen.

Jag och Peter drog iväg redan i fredags. Den här helgen var det inte turné med bandet som gällde, utan med vår egen duo "Agneta & Peter". Vi packade oss i ordning under fm, och hade ett möte i Örnsköldsvik mitt på dagen. Lite snabb lunch på plats, och så iväg. Telefonerna gick varma hela vägen - Vi har så otroligt mycket på gång just nu, och det är många trådar att hålla i och styra upp. Perfekt "göra" i en turnébuss faktiskt.

Så 62 mil gick ganska fort. Sen tycker både jag och Peter om att åka efter vägarna nämligen. Vägen är vårt andra hem, och vi har mycket att prata om, gamla rockare och turnérävar som vi är. Så det brukar bli en hel del turnéminnen kan jag lova. Och många glada skratt…! Härliga tider! Vi får ständigt uppleva gyllene ögonblick...!

Många undrar, för vi får ofta frågan:
-    ”Hur orkar ni??? Vad är det som får er två att dra iväg, 62 mil enkel väg, dvs 124 mil för en enda spelning????”
Jodå, vi har svaret! Ett väldigt enkelt svar:
Det är en längtande publikskara! Vi har en fantastisk publik som följt oss genom alla år. Och som ständigt dyker upp på våra spelningar och uppträdanden, och som också åker väldigt långt för vår skull. Och den kärleken är svår att förklara…! Sen är det kärleken till musiken, och den är ännu svårare att förklara...:-) Nåja, nån dans på rosor är det inte alltid att turnera, men vi har lärt oss att uppskatta turnéerna idag...! Men att stå på scen, det är grejer det...!

Vi 22-tiden på kvällen rullade vi in i stan, och installerade oss sen på hotellet. Så härligt! Jag fullkomligt ÄLSKAR att bo på hotell. Har faktiskt aldrig förstått mig på dom artister o musikanter som inte gör det. (Jo, dom finns, jag vet..!!) Dom har nog sovit alldeles för lite i ihopfrusna och övervarma turnébussar, är min teori. Vi checkade in och dukade upp en massa gott när vi kom fram. Goda ostar o kex o smågott! Mums! Laddade på inför lördagskvällens trevligheter.

Efter god frukost på lördagsmorgonen, så var det dags att besöka ”Vintermarknaden”. Det var en fin vårdag i norr och bara nån grad kallt. Solen lyste så starkt, så det tog en stund innan ögonen vant sig.
Dom första vi stötte på var våra goa vänner, Inga & Erling & Co från Kiruna:
-    ”Meeeeen, vi skulle ju överraska er! Ni skulle inte få veta att vi var här!!!”, skrattade dom
Ha, ha! Tagna på bar gärning alltså. Hi, hi....
Ja, det blev några härliga timmar i solen, och sen tillbaka för att rigga på hotellet. Och snart dags då…! Bara till att piffa till sig inför kvällen…!

Några timmar senare, när ”Agneta & Peter” äntrade scenen på ”Grand Hotell Lappland”, så jublade och applåderade publiken, från första till sista låt! Händerna i luften hela kvällen. Och gissa vilka som var först ut på dansgolvet??? Jo, Inga och Erling. Dom älskar att dansa dom, och när dom är på plats, då blir det fart i galoscherna minsann... Vi fick ett jättefint mottagande under kvällen! Såååå underbart kul! Åhhhh, vi måste bara få säga det igen. Herregud, vad fin publik vi har i Norrbotten. TACK ALLA PÅ PLATS!!!

Det var precis fullt på dansgolvet, och hela huset gungade ända fram till 03.00 (1000-1500 pers på plats), och det blev en sen natt såklart. Sen drog vi vidare hemöver igår, söndag. Fint väder och ett glatt humör. Det första vi gjorde var att ringa till Linda, Peter´s flicka, och min bonusdotter. Hon fyllde ju 30 år dagen till ära, och vi ringde och sjöng ”Ja må hon leva” och grattade från bussen. Vi ska fira henne riktigt ordentligt under veckan istället!

Vid 21-tiden var vi åter från 3-dagars turnén. Trötta, men nöjda och glada, och med nya härliga minnen i bagaget.

// Marknadshälsningar Agneta

13 mars 2011

På nära hemmaplans-turné!

Sådär ja! Helgen har bjudit på två härliga kvällar med bandet. I Sundsvall och i Örnsköldsvik - Dvs, jag och boysen på hemmaplan! 
Vår i sikte! I fredags packade vi i ”Thor-Görans” då turnébussen, och rullade söderut mot ”Casino Cosmopol” i Sundsvall, en stad där jag för övrigt tillbringat mycket, mycket tid. Jag bodde där i hela 8 år, under mina år som sångerska i dansbandet ”Martinez”, så för mig är det alltid ett kärt återseende att komma tillbaka. Jag lämnade ju mitt kära Umeå 1997 för Sundsvall (och det var inte lätt), och har fortfarande många vänner kvar. Gamla ”tjej-gänget” brukar komma och vara på första parkett. Det värmer…! Go, go, brudar...!
Vi äntrar scenen på "Casinettan", och det blir en trevlig danskväll såklart. Vi har saknat publiken, och dom oss. En alldeles lysande kombination! Vi drar igång kvällen, och till höger om mig sitter en man och ”låtsas-trummar” på vår scenkant. Och hojtar till mig:
- ”Tur att Thor-Görans hadd´n´kvinnli´n´ sångersk´, annars hadd´ ja´ då allär´lösssst in mä!”
(Norrländska, som betyder:
”Tur att Thor-Görans hade en kvinnlig sångerska, annars hade jag aldrig betalat entrén)
Ha, ha, ha, härliga tider! Jag försöker fortsätta sjunga (fast jag skrattar), och håller fullständigt med. Kvinnlig fägring i band och konstellationer är BRA! Det skapar mångfald. Men jag är också alltid så glad att ha Peter o grabbarna vid min sida...:-)
Såååå, efter en trevlig danskväll, tackar vi åter för oss. En liten pratstund med alla vännerna (och brudarna), och det är återigen dags att åka vidare. När vi lastat ut i vinternatten, inser vi att vårkänslan som fanns tidigare idag, den har lämnat oss. Minus 18 härliga kalla på hemvägen. Nej, vargavintern vill inte släppa taget alls…! Men, vad är väl minus 18 mot minus 35??!! Jo, ”blia”!!! Jag kurar ihop mig i bussen, och 05.07 är vi hemma igen. Jag är isäng vid 6-tiden, och nu är det bara att ladda om inför morgondagen....! Godnatt världen!

OCH DET BLIR LÖRDAG…!
Och så väntar då Folkets Park hemma i Örnsköldsvik. Thor-Görans verkliga hemmaplan. Där allt började för 36 år sedan, för Peter och grabbarna... När vi anländer, kommer trevliga parkchefen Christer Joald och öppnar till oss, och hälsar oss varmt välkomna! Känns jättekul inför kvällen. Jag är taggad, och mycket sjungsugen…!
Vi blir ompysslade med godfika i logen av goa Tanja, och senare också serverade en värstingmiddag. VI FÅR PLANKSTEK!!!  Tack gulliga Annicho o Co i köket! Supergott!
Det blir återigen en mycket trevlig danskväll, och publiken strömmar till. Trots både schlagerfinal och sportlov. Många glada vänner på plats här också. Och jag får en hälsning från gulliga Erica i Drifters under kvällen! Tack, tack!!
Våran egen Janne (Norberg), som alltid hjälper oss finns med såklart, från början till slut. När vi lastat in allt i bussen, skjutsar vi hem honom, som vi alltid gör! Janne är vårat hjärta här hemma, och tycker att det är så roligt att vara med! Förutom Thor-Görans gillar han pins och Mercedezar. Så därför är det alltid en STOR högtidsstund när Janne får sitta i vår turnebuss. Med stjärna fram! ;-)
Landar hemma igen efter två härliga kvällar! Det är alltid gott att somna med ett leende på läpparna! Nöjd och belåten över att ha gett JÄRNET! För det har jag gjort i helgen…! Det brukar kännas i fötterna…! Dom är alltid röda och svullna när jag kliver av scenen. Jag kan nämligen INTE stå still när musiken går igång.... Måste stampa mycket! Tack alla goa gulliga på plats! Och Rock on everybody…!
Vi ses till helgen – Då i Gällivare…!
// Musikhälsningar, Agneta

06 mars 2011

Jag fick ett brev...!

Jag fick ett brev häromdagen. Ett sånt där som gjorde mig riktigt glad och varm i hjärtat. Jag fick en hälsning från en ung sångerska, som ville ha mina råd, och veta hur jag hade haft det på min musikaliska resa. Hon berättade också hur hon inspirerats av mig, och ville veta vad jag hade gjort rätt och fel, och hur jag tagit mig dit jag är.

Oj!!!!!!!!! 24 års sjungande och turnerande berättar man inte riktigt på en kafferast...!

Men lita på att det satte igång mina tankar. Jag kastades direkt bakåt i tiden, med alla mina musikaliska minnen om hur det var när jag började. Med mina drömmar och förhoppningar. Med min längtan, att bara få hålla på med det jag älskade mest av allt. Lika med sång och musik. I min värld funderade jag inte ens på, att det kanske inte skulle kunna gå. Jag bara brann, och brann, och brann…. Så mycket att all min lediga tid gick åt till att öva och träna. På mina lunchraster, sprang jag hem från mitt jobb och bara sjöng. I åratal höll jag på så. Sjöng så mycket att jag glömde bort att äta. Och om en repetionskväll ställdes in med bandet, blev jag jättebesviken. Usch, vad jobbigt det var. Hur kunde man bara låta bli att repetera?? Ha, ha!!!

Jag minns när jag fick mitt allra första sångerske-jobb i mitt första dansband hemma i Umeå. Jag hade precis brutit bröstbenet i en skoterolycka några dagar tidigare och året var 1987. Jag halvlåg av smärta över köksbordet i min lägenhet, för jag fick inte ligga ner. För då kunde jag få lunginflammation. Men det var den kvällen, som jag bestämde mig för att förverkliga min livsdröm. Sagt och gjort. Jag började ringa runt till alla musiker jag kände, för att få tips om band. Min gode vän Målle tipsade mig om att jag skulle ringa till Eilert, och det gjorde jag. Eilert sa: ”Ja, kom och provjung på söndag!” Yes box, överlycklig åkte jag dit – Och fick jobbet som sångerska i dansbandet ”Toddys” från Umeå.

Där började mitt turnéliv och jag skulle ut på mitt livs resa. Men jag ville ju mer. Toddys spelade bara ibland, och jag ville spela mycket och ofta. Så två år senare, när den stora ”Frekvens-bussen” rullade in på min gårdsplan, för att hämta upp mig den allra första gången, var jag i extas… Det var ”Now you´re talking” för mig. Äntligen så var det på riktigt! Jag skulle bli sångerska på heltid…!

Ja, sen rullade min karusell igång. Med Svensktoppen, med skivor, med Bingolotto, med turnéer osv. Jag är så fantastiskt tacksam för allt jag fått vara med om så här långt. Och för alla nya, spännande utmaningar som hela tiden dyker upp i mitt liv. Då går mina funderingar tillbaka till den här tjejen, som nu ska starta sitt sjungande yrkesliv. För idag är det inte samma förutsättningar i branschen, som det var då. Men dom råd jag har gett henne, handlar såklart om mina erfarenheter. Och om att ha kul. Men också om att ”ha skinn på näsan”, samtidigt som man ska vara ödmjuk. För skinn på näsan, det förstod jag tidigt, att jag måste skaffa mig. Jag var så snäll och försiktig när jag startade, och det funkade ju inte.

Själv har jag alltid gått mina egna vägar, och alltid velat jobba till mig själv. För mig är det här en livsstil och ett livskall. Jag har alltid hävdat att man föds med det. Men det är en tuff bransch. Och att lära sig säga ”nej” är ett måste. Under min resa har jag erbjudits pengar, STORA belopp pengar, för att "ta mig vidare" på olika sätt. Som jag såklart har tackat nej till. Aldrig ramlat in på nåt bananskal, utan bara jobbat, jobbat och åter jobbat mig fram. Det finns inga genvägar till framgång! Så det jag har idag, det har jag arbetat mig till. Jag har fått gå den långa vägen, och det är jag så stolt, så stolt över! För det har gett mig så mycket…! Jag startade ju också med brutet bröstben, det kanske säger lite om MIN järnvilja och drivkraft!

Så till flickan med brevet:
Jag önskar Dig all lycka! Jag är så glad för Din skull att du har samma längtan som jag. Jag önskar Dig många roliga år med musiken! Och när man tar fart mot sitt mål, och verkligen vill. Då brukar det gå bra! Så varmt, varmt lycka till!

// Kramar Agneta, sångerska och musikant från dom djupa skogarna i norr!