Jag fick ett brev häromdagen. Ett sånt där som gjorde mig riktigt glad och varm i hjärtat. Jag fick en hälsning från en ung sångerska, som ville ha mina råd, och veta hur jag hade haft det på min musikaliska resa. Hon berättade också hur hon inspirerats av mig, och ville veta vad jag hade gjort rätt och fel, och hur jag tagit mig dit jag är.
Oj!!!!!!!!! 24 års sjungande och turnerande berättar man inte riktigt på en kafferast...!
Men lita på att det satte igång mina tankar. Jag kastades direkt bakåt i tiden, med alla mina musikaliska minnen om hur det var när jag började. Med mina drömmar och förhoppningar. Med min längtan, att bara få hålla på med det jag älskade mest av allt. Lika med sång och musik. I min värld funderade jag inte ens på, att det kanske inte skulle kunna gå. Jag bara brann, och brann, och brann…. Så mycket att all min lediga tid gick åt till att öva och träna. På mina lunchraster, sprang jag hem från mitt jobb och bara sjöng. I åratal höll jag på så. Sjöng så mycket att jag glömde bort att äta. Och om en repetionskväll ställdes in med bandet, blev jag jättebesviken. Usch, vad jobbigt det var. Hur kunde man bara låta bli att repetera?? Ha, ha!!!
Jag minns när jag fick mitt allra första sångerske-jobb i mitt första dansband hemma i Umeå. Jag hade precis brutit bröstbenet i en skoterolycka några dagar tidigare och året var 1987. Jag halvlåg av smärta över köksbordet i min lägenhet, för jag fick inte ligga ner. För då kunde jag få lunginflammation. Men det var den kvällen, som jag bestämde mig för att förverkliga min livsdröm. Sagt och gjort. Jag började ringa runt till alla musiker jag kände, för att få tips om band. Min gode vän Målle tipsade mig om att jag skulle ringa till Eilert, och det gjorde jag. Eilert sa: ”Ja, kom och provjung på söndag!” Yes box, överlycklig åkte jag dit – Och fick jobbet som sångerska i dansbandet ”Toddys” från Umeå.
Där började mitt turnéliv och jag skulle ut på mitt livs resa. Men jag ville ju mer. Toddys spelade bara ibland, och jag ville spela mycket och ofta. Så två år senare, när den stora ”Frekvens-bussen” rullade in på min gårdsplan, för att hämta upp mig den allra första gången, var jag i extas… Det var ”Now you´re talking” för mig. Äntligen så var det på riktigt! Jag skulle bli sångerska på heltid…!
Ja, sen rullade min karusell igång. Med Svensktoppen, med skivor, med Bingolotto, med turnéer osv. Jag är så fantastiskt tacksam för allt jag fått vara med om så här långt. Och för alla nya, spännande utmaningar som hela tiden dyker upp i mitt liv. Då går mina funderingar tillbaka till den här tjejen, som nu ska starta sitt sjungande yrkesliv. För idag är det inte samma förutsättningar i branschen, som det var då. Men dom råd jag har gett henne, handlar såklart om mina erfarenheter. Och om att ha kul. Men också om att ”ha skinn på näsan”, samtidigt som man ska vara ödmjuk. För skinn på näsan, det förstod jag tidigt, att jag måste skaffa mig. Jag var så snäll och försiktig när jag startade, och det funkade ju inte.
Själv har jag alltid gått mina egna vägar, och alltid velat jobba till mig själv. För mig är det här en livsstil och ett livskall. Jag har alltid hävdat att man föds med det. Men det är en tuff bransch. Och att lära sig säga ”nej” är ett måste. Under min resa har jag erbjudits pengar, STORA belopp pengar, för att "ta mig vidare" på olika sätt. Som jag såklart har tackat nej till. Aldrig ramlat in på nåt bananskal, utan bara jobbat, jobbat och åter jobbat mig fram. Det finns inga genvägar till framgång! Så det jag har idag, det har jag arbetat mig till. Jag har fått gå den långa vägen, och det är jag så stolt, så stolt över! För det har gett mig så mycket…! Jag startade ju också med brutet bröstben, det kanske säger lite om MIN järnvilja och drivkraft!
Så till flickan med brevet:
Jag önskar Dig all lycka! Jag är så glad för Din skull att du har samma längtan som jag. Jag önskar Dig många roliga år med musiken! Och när man tar fart mot sitt mål, och verkligen vill. Då brukar det gå bra! Så varmt, varmt lycka till!
// Kramar Agneta, sångerska och musikant från dom djupa skogarna i norr!
